Att bära och bli buren

På söndag är det den tredje av fyra gudstjänster i juni med temat lärjungaskap.

På pingstdagen inledde Gustav Gillsjö med ”Lärjungaskap - Där allt börjar”. Allt lärjungaskap börjar i mötet med Jesus Kristus och genom bejakandet av hans erbjudande att följa honom. Vi får sedan kraft och vägledning genom den heliga Anden, och vi får säga ”kom med och se” till våra medmänniskor. Att vara en lärjunge är att leva i gemenskap med Jesus och bli mer mänsklig och helare som människa.

Förra söndagen fortsatte David Wedegård utifrån rubriken "Lärjungaskap - Ett liv som förvandlar". Det handlade om mötet med Jesus Kristus som förvandlar - mig, dig och världen”. Vi påmindes om att vi alla bjudits in att vara del av Guds mission. Gud är inte intresserad av det du inte har, utan vill bara välsigna det du har.

Söndagens predikan tar sin utgångspunkt i utmaningen att dela med oss av det vi har fått. Vad innebär det att söka och möta Gud tillsammans med andra? Att få stöd och ge stöd, att bära och bli buren i en gemenskap som har sitt centrum i Jesus Kristus som korsfäst, död och uppstånden.

Välkommen till Jakobsbergskyrkan

Markus Landgren
Pastor

Att lämna allt till Jesus

Vi är nu inne i en serie gudstjänster med temat "Lärjungaskap". Predikan under dessa gudstjänster fokuserar på olika nyanser av vad det innebär att vara en lärjunge till Jesus. På söndag handlar det om att leva ett liv som förvandlas och förvandlar. 


Equmeniakyrkan, det samfund som vår kyrka tillhör, har en vision att vara ”En kyrka för hela livet, där mötet med Jesus Kristus förvandlar - mig, dig och världen!” Vi vill vara en kyrka med fokus på att låta människor få möta och erfara Jesus Kristus - Att det är han som leder och förvandlar allt det arbete som vi har. I det första utkastet till Equmeniakyrkans vision stod det: ”En kyrka för hela livet, där mötet med Jesus Kristus förvandlar - dig och världen.” Då var det någon som hörde av sig och undrade var ”Jag” tog vägen. Personen ansåg att den förvandling som sker i mötet med Jesus också innefattar ett ”jag” - det handlar lika mycket om min egen förvandling. Därför blev det - ”mig, dig och världen”. Det är inte så att människor som säger sig ha en tro på Jesus, och som går i kyrkan regelbundet, redan har uppnått den fulla förvandlingen. Nej, mötet med Jesus är att leva i kontinuerlig och konstant förändring och förvandling. Jesus kan förvandla mig och mitt liv, oberoende av hur långt jag kommit på min vandring med honom. Jesus kan förvandla dig och ditt liv, men han kan också förvandla en hel värld genom oss! Vi tror att det är fullt möjligt att möta Jesus idag, att få erfara den översvallande kärlek han har att ge oss här och nu. Det mötet har potential att förvandla allt!

Välkommen till Jakobsbergskyrkan

David Wedegård
Pastor

En bedjares inställning

Inför bönsöndagen

Denna text är tankar om Lukasevangeliet 18:1-14 där Jesus undervisar om bönen. Läs gärna det avsnittet innan du går vidare.

Detta avsnitt handlar om bönens innebörd,
Jesus uppmuntrar till att be ihärdigt för att jag av Gud ska bli bönhörd. 
Han menar att vi inte får ge upp för våra böner lämnar inte Gud oberörd.

Men vad är nu bön kan man ju fråga. 
Handlar det om att ge ett ljus en låga,
eller är det en handling av vår djupaste koncentrerade tankeförmåga?

I vårt samhälle idag ber folk om massa saker. Någon ber kyparen att vaska dyra drycker på restaurang,
vissa ber invandrare att åka hem för de förstör tydligen vår svenska samklang
och andra ber folk att hålla käften om de hejar på fel lag på ett sportarrangemang.
Världens tankar om vad bön är behöver verkligen ett ursköljande lavemang 
och jag tror även att den kristna bönen ibland hamnar snett och uteslutande fokuserar på personligt avancemang. 

Låt oss be tillsammans:
Herre hör vår bön, lär oss se hur stor du är.
Hjälp oss inse vår svaghet, att utan dig har vi ingenstans att gå.

Vi läser först om en änka som ber om sitt rättmätiga arv,
och Jesus talar här om Guds kärlek som något så mycket större än den domare som bara är trött på hennes larv.
För skulle Gud inte ge oss det vi behöver, Gud som har omsorg om varenda sparv?

Vi ska alltså be utan att ge vika för känslan av hopplöshet
och fortsätta att ihärdigt be för vår världs frihet,
för barns säkerhet
och för människor som svälter i flyktinglägers enklaste enkelhet.
Det verkar som att vi inte ska se det som en eventualitet
att Herren kan genomföra även det som vi ser som en orimlighet.

Jesus fortsätter att undervisa oss om två män som är i bön
och den som är vårt föredöme är inte fariséen, som själv menar att han är störtskön,
utan istället tullindrivaren som inför Gud erkänner att han har gått före i liftkön,
tagit ut för mycket i lön
och varit med och förgiftat miljön.
Han förstår att han är lika hjälplös som en hemlös stockholmare vilken hamnat sist i bostadskön.

Tyvärr hamnar jag nog ofta i samma dike som farisén, om än inte så konkret,
när jag ber med fina ord som en poetisk atlet
och gömmer undan allt det där som jag för Gud och människor vill hålla diskret.
Mitt enda hopp är att Gud ska bryta in och krossa min uppblåsta duktighet.

För vi tror att vi klarar oss ganska bra själva, men när mänskligheten nu har lärt sig att baka kokostoppar 
och rädda varandra ifrån blodproppar, 
vågar du och jag då inse att vi är otillräckliga i våra egna sinnen och kroppar?
Att du och jag är lika sköra som porslinskoppar?

Låt oss be tillsammans:
Herre hör vår bön, lär oss se hur stor du är.
Hjälp oss inse vår svaghet, att utan dig har vi ingenstans att gå.

Kanske måste vi balansera mellan tullindrivaren och vår änka, 
att vi mitt i vårt hopp om att Gud ska ingripa vågar våra huvud sänka,
knäppa våra händer och tänka:
Herre, det är bara du som det viktiga i livet mig kan skänka. 

Min poäng till er, det jag vill att ni ska ha med er härifrån idag,
är att jag tror vi ska ropa och be till vår Fader och förvänta oss otroliga utslag
på sjukhusens akutintag,
hos icke ännu frälsta i vårt fotbollslag,
hos giriga pengadyrkare som investerar i smutsiga aktiebolag
och hos människor vars liv är förstörda av för höga alkoholintag.
Men vi måste ha vår bön grundad i att det inte är vi som ger Gud något uppdrag,
utan vi bara erkänner: Här är jag,
och jag som en maktlös syndare är utan dig hjälplös och svag.
Jag kan inte göra någonting utan dig Herre, jag är lika beroende av dig som en dator är av ett eluttag.
Utan dig Herre skulle jag inte kunna ta ett enda andetag.

Låt oss be tillsammans:
Herre hör vår bön, lär oss se hur stor du är.
Hjälp oss inse vår svaghet, att utan dig har vi ingenstans att gå.


Välkommen till Jakobsbergskyrkan

Gustav Gillsjö
Pastorskandidat

Veckobrev

JAKOBSBERGSKYRKANS VECKOBREV

Vill du ta del av Jakobsbergskyrkans veckobrev?
Veckobrevet skickas ut via mail.
Följ länken för att börja prenumerera!

Tryck här?

 

Här finns vi

Kontouppgifter

KONTON
Församlingens plusgiro: 2 66 37-9
Församlingens bankgiro: 313-5050
Församlingens Swish-nummer: 123 123 71 55
Församlingen: 6184 030 064 198 (SHB)
Missionsgåvan: 90 03 28 – 6 (nytt)
Equmenia Jakobsbergskyrkan: 57 64 00-6 (pg)

FÖRSAMLINGSNUMMER
2617 (Anges bl.a. vid inbetalning
till Missionsgåvan)